Jag har skrivit så länge jag kan komma ihåg. Som liten hade jag både dag- och diktbok. Det är kul att läsa gamla dikter, till exempel den här skriven 24/12, 1984 (jag var 10 år :-):
"Fröken"
"Fröken går in i salen,
hon får hålla alla talen,
alla håller henne kär,
hon har karaktär."
Eller den här:
"Göra"
"Jag har så mycket att göra,
så det blir en enda röra"
1/1 1986
Jag skrev gärna i skolan och även på fritiden. Jag var inte någon speciell stjärna på det men tyckte helt enkelt att det var kul.
På gymnasiet tappade jag lusten och tyckte att "alla skrev bättre än mig" och jag misstänker starkt att det var betygssättningen som fick mig att jämföra mig med andra. Även om jag ofta fick höga betyg (då var det 1-5 som gällde) blev jag alltid besviken då jag hade kämpat med en uppgift, varit glad åt min prestation och fick tillbaka med en 4:a medan en annan vän fick en 5:a "för att denne var så duktig." Inget orättvist betyg i sig men bara så tråkigt att tappa lusten att skriva på grund av att bli jämförd istället för individuellt peppad.
För ett par år sedan tog jag upp skrivandet igen. Jag har gått många skrivarkurser på distans via Falkens Författarskola och lärt mig enormt mycket, dels om att plocka fram skrivandets glädje igen (och det är det viktigaste!) och dels har jag bestämt mig för att skriva en historisk roman.
Om jag får säga det själv, trots att jante-lagen säger något annat, så är det bra, det jag skriver nu. Jag har lagt ner en hel del tid på det manus som jag håller på med och jag kommer att återkomma till mer om det :-)
Så om du vill skriva, eller sjunga eller något annat som du känt dig förhindrad att göra av olika skäl. Gör det, det är värt det, tänk att känna "jag gjorde det!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar