Det är många av oss som vill skriva. Det kanske handlar om en historisk roman (som i mitt fall), bloggande eller annat. Många av oss känner att tiden inte riktigt räcker till och hur ska man då komma vidare?
Jag har några egna strategier som kanske kan vara till hjälp för andra:
- jag skriver på kvällen när familjen somnat, hur trött jag än är. Jag bestämmer mig helt enkelt för att göra det!
-jag skriver när jag är med barnen, om det går och de leker lugnt med varandra
-min man åker iväg och tar med sig barnen under en halv eller hel dag, tack Bengt att du gör det trots egen trötthet och "offrar" dig :-)
-jag tänker ut mycket i huvudet innan jag sätter mig ner, det går fortare då...
Om motståndet:
När det gäller allt kulturellt skapande ingår att känna ett visst motstånd, att inte vilja göra det som ändå är det som man allra helt vill göra.
"Jihaa, vad kul vi har en spelning idag!" eller hur var det nu? Ofta är det med skräckblandad förtjusning man ger sig in på något som till exempel att ha en konsert.
Varför då?
I allt skapande ingår att man ger en liten bit av sig själv, att man blottar en del av sin själ eller låter andra "läsa min dagbok". Självklart är det inget man gör lättvindigt.
För mig är bloggen inte direkt ångestskapande eftersom jag gör det med armbågen men det andra skrivandet, mitt bokprojekt, skapar andra funderingar.
Ibland är det svårt att komma över motståndet men jag håller på med olika kulturella uttryck för att jag måste, för att det är del av vem jag är och då kan andra få bedöma, berömma eller kritisera, så mycket de vill, jag kommer liksom fortsätta i alla fall :-)
Nedan en spelning som jag var med på :-)
http://www.youtube.com/watch?v=IddMjsiG74M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar