måndag 11 juli 2011

Foton del 1

Nu kommer en drös med foton från vår resa till Finland. Lite osorterat men ändå.
Här ett foto från båtresan från Stockholm till Åbo.

Väl i land väntade en lång resa till Lumijoki som ligger i norra österbotten. På vägen stannade vi flera gånger för att barnen skulle få springa av sig. Här var vi vid ett fikaställe vid en gammal kvarn.

Appråpå att stanna så fikade vi och då visade det sig att två kulor glass i Finland var ungefär lika mycket som det dubbla här hemma vilket gjorde att barnen åt och åt och fick knappt i sig allt. Finland hamnade långt upp på barnen "rankinglista" efter detta :-)
Väl framme i Lumijoki (strax utanför Uleåborg) bodde vi i min  farmors gamla hus. Huset har tre rum och kök, en matkällare under köksgolvet och en utbyggnad med bastu och toalett. Förr (på min pappas tid) bodde de 11 personer på nedervåningen (1 rum och kök) och de två resterande rummen på övervåningen hyrdes ut. Så var det förr. Knapert och ont om plats. De vuxna sov i köket och resten skavfötters i de sängar som fanns. Jag vet att jag berättat det förr men kan inte låta bli att dra upp att min farmor som hade det så trångt och lite medel, som inte hade varmt vatten och tvättade all tvätt för hand, engagerade sig politiskt. Hon satt i socialnämnden i Lumijoki under en period, farmor Hilda är min förebild. Hon finns tyvärr inte längre och det kändes i hjärtat att åka till hennes hem utan att hon stod i trappan och väntade. Jag har döpt en av mina döttrar efter henne och när vi nu alla kom till byn var det flera gamla släktingar som kom på visit. Det var gamla farbröder som pussade på dotterns hand pågrund av hennes "fina namn" och en som grät av rörelse. Dottern var nog lite fundersam över uppståndelsen men det var tur att jag förvarnat henne :-)
Den här byggnaden finns också på tomten. Den användes förr som bastu och vedförråd, nu är det bara det senaste och lite andra grejer som cyklar som står där.

Köket. Det ser nästan exakt ut som förr när farmor levde.

I köket finns också en gammal vedugn där farmor brukade baka bröd.Jag är glad att jag har fått vara med om det. Farmor gick upp vid 4-tiden på natten, tände eld i ugnen och började knåda sin deg. Köket var helt avstängt för oss andra och vi fick stå vid dörren och se på. Hon kavlade ut sina bröd och lade de på plankor som låg över bord och bänkar, Sen tog hon brödspaden (som såg ut som en pizzaspade) och lade i bröden. Det doftade ljuvligt och smaken var oemotståndlig. Mina föräldrar har ett torkat bröd som farmor gjort upphängt på sin vägg, i den brödkakan ser man tydligt ett par bitmärken från mina små tänder, frestelen blev för stor när jag var liten :-)
En dag tog vi en promenad till kyrkan i byn. Jag är intresserad av historia och vill gärna lära mig mer om det som fanns förr.

Kyrkan var under renovering under tiden vi var där. Flera av fönstrena skulle bytas.

Vi fick lov att klättra upp i kyrktornet. Jag är livrädd för höjder och benen skakde en timme efter klättringen men eftersom jag varit uppe förut som visste jag att det var värt mödan.

Här är en del av utsikten. När vi var uppe i tornet var det två personer som satt i det öppna fönstret och höll på att renovera det, det vore minst sagt en utmaning för mig. Jag vågade knappt kika ut.

En annan dag var vi på kyrkogården och planterade blommor för våra älskade släktingar som ligger där. Barnen var med och fick lära sig lite mer släkthistoria.

Lite lättsammare var vi när vi besökte ett av Finlands berömda munkställen. Det måste sägas: det här med munkar är något speciellt i Finland. De finns överallt och i olika sorter, det finns alltså speciella ställen med bara munkar (typ som snabbmatsställen)... Vi åt alldeles för många grismunkar och syltmunkar, fetman hägrar!
Vi åkte också ut till havet flera gånger. Barnen badade glatt medan jag och de andra vuxna nöjde oss med att se på.

Här ser man att de blåste ganska rejält en av dagarna vi var vid havet. Det avskräckte dock inte barnen.

Jipiee! Det fanns en hel del vindkraft vilket fick mitt gröna hjärta att klappa lite extra. Dessutom mil efter mil med cykelvägar. Jag ska ta och maila min fars kusin som sitter i Kommunfullmäktige i Lumijoki och kolla hur sjutton de lyckats med det! Är det staten som satsat, EU-pengar eller hur har det gått till? Det här var foton del 1, del 2 kommer när jag hinner sätta mig vid datorn.

Inga kommentarer: