Jag slutar!

Ja, jag slutar. Med politiken så som jag jobbat med den de senaste åren. 
Under en lång tid, cirka 2 år, har jag funderat på hur jag vill ha det i livet. Hur vill jag vara med och påverka samhället i en positiv inriktning? Hur passar politiken in i det och hur vill jag ha det privat? Kanske ska jag engagera mig i andra föreningar än Miljöpartiet, hjälpa EU-migranter eller jobba med jämställdhetsfrågor? Efter att ha funderat under de här åren kom jag innan valet till slutsatsen att jag skulle gå "all-in" och försöka vara med så mycket som möjligt i politiken men tyvärr blev det inte så att jag fick den möjligheten. Jag tänkte mig då till exempel att jag hade kommit in i riksdagen, fått någon större post i Landstinget eller i Gnesta Kommun. När det inte blev så förnyades mina funderingar. 
Visst kan jag påverka och vara med på de olika posterna där jag sitter men jag är en person som går in ett engagemang till 150%, det här med att "smådutta" med något fungerar inte riktigt för mig. Det blir för splittrat och svårt att få till verklig förändring och förbättring tycker jag. 
Jag har nu istället bestämt mig för att trappa ner mitt politiska engagemang och behålla ett fåtal poster. På så sätt har jag kontakt med politiken och framöver kan jag bestämma mig för om jag vill trappa upp igen eller sluta helt.
Jag känner en stor glädje över mitt nya jobb som politisk sekreterare i Örebro där jag upplever att jag har stora möjligheter att vara med och påverka och hjälpa till. Jag har roligt på jobbet samtidigt som det vi gör känns viktigt. Min nya situation i livet gör mig helt enkelt glad och lycklig och jag skrattar mycket.
Konkret betyder mitt meddelande att jag har meddelat valberedningen i Gnesta att jag inte finns tillgänglig för att sitta kvar i styrelsen. Jag har också avsagt mig 4 platser i Landstinget i två bolag och två beredningar (men behåller ersättareplatsen i Landstingsfullmäktige), jag har också avsagt mig att sitta kvar i Regionstyrelsen efter årsmötet. 
Jag kommer fortsatt att göra mitt bästa på de poster jag har och hoppas jobba tillsammans med andra för de förbättringar som vårt samhälle så desperat behöver: möta miljö- och klimathoten, för jämställdhet och allas lika rättigheter.
Nu öppnar jag också dörrar till andra sätt att vara med och göra världen bättre, jag väntar bara på att hitta den bästa vägen framåt.

Kukkamariia Valtola Sjöberg

Jämställt?

Jag har haft anledning att fundera en hel del över jämställdhet. Dels är det ett av de övergripande mål som har tagits fram och förhoppningsvis antas i KF framöver. Stor enighet råder så vitt jag vet att det är ett bra och viktigt mål att ha i en kommun: att arbeta för att bli en ännu mer jämställd kommun. I självaverket säger de flesta (som säger något) att det är självklart att allt i samhället ska vara jämställt och att kvinnor och män ska ha lika möjligheter. När det kommer till kritan tycker jag dock mig märka att det mycket är läpparnas bekännelse från olika håll.
Dels har jag funderat över det här med makt. I alla situationer där makt utövas är kvinnor underepresenterade: i politiska sammanhang, styrelser och som chefer. Jag tror att det flesta människorna vill väl men det kan bli så fel ibland. Att inte förstå att jämställdhet i det korta perspektivet kan kosta just mig något är så konstigt. Jo, det kanske är så att vi mammor måste lämna utrymme till pappor att verkligen komma in i matchen med barnen, jo, det kanske är så att medelålders vita män kanske ska ge utrymme till yngre förmågor?!
Svårt det där, men jämställdhet är inte bara ord, för mig är det handling också.
Mina positiva mål för framtiden skulle vara:
-mammor lämnar mer utrymme för pappor med barnen
-män med makt lämnar ifrån när det är dags för det
-vi jobbar gemensamt för att alla barn ska kunna utveckla sina färdigheter utan att bli inpressade i mallar

Men det viktigaste är nog att inse att vi alla ska ha lika möjligheter i samhället att verka och leva som hela människor. Ingen ska påtvingas roller eller mönster som den inte trivs med, makt ska fördelas rättvist. Idealet skulle vara att var och en bedöms efter sina meriter.