Jag har haft anledning att fundera en hel del över jämställdhet. Dels är det ett av de övergripande mål som har tagits fram och förhoppningsvis antas i KF framöver. Stor enighet råder så vitt jag vet att det är ett bra och viktigt mål att ha i en kommun: att arbeta för att bli en ännu mer jämställd kommun. I självaverket säger de flesta (som säger något) att det är självklart att allt i samhället ska vara jämställt och att kvinnor och män ska ha lika möjligheter. När det kommer till kritan tycker jag dock mig märka att det mycket är läpparnas bekännelse från olika håll.
Dels har jag funderat över det här med makt. I alla situationer där makt utövas är kvinnor underepresenterade: i politiska sammanhang, styrelser och som chefer. Jag tror att det flesta människorna vill väl men det kan bli så fel ibland. Att inte förstå att jämställdhet i det korta perspektivet kan kosta just mig något är så konstigt. Jo, det kanske är så att vi mammor måste lämna utrymme till pappor att verkligen komma in i matchen med barnen, jo, det kanske är så att medelålders vita män kanske ska ge utrymme till yngre förmågor?!
Svårt det där, men jämställdhet är inte bara ord, för mig är det handling också.
Mina positiva mål för framtiden skulle vara:
-mammor lämnar mer utrymme för pappor med barnen
-män med makt lämnar ifrån när det är dags för det
-vi jobbar gemensamt för att alla barn ska kunna utveckla sina färdigheter utan att bli inpressade i mallar
Men det viktigaste är nog att inse att vi alla ska ha lika möjligheter i samhället att verka och leva som hela människor. Ingen ska påtvingas roller eller mönster som den inte trivs med, makt ska fördelas rättvist. Idealet skulle vara att var och en bedöms efter sina meriter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar