H*n orkade inte leva längre

H*n begick självmord. Jag blev så förvånad, chockad, förvirrad. De närmast anhöriga försöker förstå varför, jag med för den delen. Det är en sak som jag tänker på. Hur viktiga vi människor är för varandra. En avlägsen bekant har en plats i mig, en del som är reserverad för denne. Alla minnen jag har av personen finns där, oavsett hur ofta vi träffades eller pratade. Nu ekar det tomt i den delen av mitt hjärta, och det går aldrig att fylla med något annat. Hjärtat lever, andas, finns, men just där är det tyst, tomt och det vakum som finns bär smärta.
H*n orkade inte leva längre.
En ung människa. På utsidan framgångsrik, med ett toppjobb, men ändå blev det så här.
Vad gör vi åt det? Hur förhindrar vi det?
Frågor som jag inte har ett svar på.
Det gör ont.