17+40

Idag är det en alldeles fantastisk och underbar dag. Min Bengt fyller 40 år och samtidigt firar vi också 17 år tillsammans!
Åren går, först var vi 19 och 23, bodde i storstan och hade bara varandra att tänka på. Nu är vi 36 och 40 och har tre barn, bilar och ett gemensamt hem. Mycket känns som vanligt och det är bara det yttre som ändras, lite utseendet förstås men mest skalet i livet. Dessutom är vi numera supertrötta, urlakade småbarnsföräldrar men kärnan av vilka vi är består. Kanske är det därför även kärleken håller sig vid liv. Det och det faktum att Bengt är världens snällaste, godhjärtade, förlåtande, tystlåtna, eftertänksamma, muskulösa :-) och har världens vackraste ögon.
Grattis Bengt och grattis oss!

Ljus i mörkret

Igår hade vi strömavbrott. Förut hade vi det titt som tätt men efter att de grävt ner alla kablar har det fungerat bättre. Denna gång var vi utan vatten i kranen, värme i luftvärmepumpen och möjlighet att laga välling till lillbebben  i 6 timmar. Ändå var det ju aldrig någon panik med något. Elden i braskaminen värmde gott, välling fixade vi genom att värma vatten i kaminen, och lite vatten sipprade ut i kranen så att vi klarade oss (dessutom har man ju alltid någon juice eller mjölk i kylskåpet).
Jag kände anledning att vara ödmjuk av flera skäl.
Ödmjuk inför naturens krafter, ödmjuk inför det faktum att så många människor världen över lever utan värme, rent vatten och ett hem att kura i.
Vad ska man göra? Gräva ner sig i sorg och deppa ihop för att världen fungerar som den gör? Onekligen har i alla fall jag lust att göra det ibland men ständigt återkommer jag till att man får göra så gott man kan. Jag får göra det jag kan för naturen, för oss människor och djur som lever i den. Jag kan aldrig veta vilken effekt det har men då vet jag i alla fall att jag försökt. Det känns viktigt att kunna säga till sina barn: "Jag gjorde så gott jag kunde".



Ljus i mörkret



365 blöjor

I Gnesta finns det nu en affär med ekologiska barnkläder, tygblöjor och lite andra ekologiska produkter. Jag var inne igår och passade då på att köpa en tygblöja till minstingen. Med de två äldre barnen har vi varit "duktiga" och använt tygblöjor men när den tredje kom var det slut med tvättorken ett tag. Eftersom vi har sålt vidare de tygblöjor vi hade, köpte vi en ny som vi tänkte använda på nätterna. Om vi byter en vanlig blöja per natt mot tygblöja blir det= 365 färre blöjor på ett år. En liten insats för miljön.
Dessutom passade jag på att köpa tygbindor som jag länge velat prova men som inte blivit av. Jag hoppas att de fungerar bra men har ingen anledning att tvivla på det.
Igår var vi också på Återvinningsgården och lämnade lite saker i det tält man ställt upp för prylar som man inte vill kasta utan ställa så någon annan kan ta. Vi kom hem med lika många saker som vi lämnade :-)
Ja, det var en riktigt fin dag igår. Hade det mysigt med familjen och fick samtidigt lite gjort.
Idag är det lite sämre, började dagen med migrän men ett år har ju 365 dagar så vad är väl en dålig dag då?

Musikens väg in till själen

Jag har flera gånger skrivit om hur viktig kultur är för mig. Hur jag finner tröst, uppmuntran, sinnesro genom att lyssna på musik, spela själv, läsa en god bok, eller dansa ett par steg.
Jag satt på väg till jobbet idag och satte på P1 (favoritkanalen) och där var Kulturradion. Ett fantastiskt program som var så träffande på alla vis. "Musiken leder till vårt ursprung. Om musiken, psyket och själen"
Programmet handlade om många aspekter av musikens kraft men även dans nämndes flera gånger vilket gladde mig som gammal danspedagog. Man lyfte människans ursprung i havet (vågornas skvalp mot stranden), vattnets rörelser i livmodern som omfamnar bebisen i samklang med mammans hjärtljud och röst, mannen som drabbats av så svåra problem med minnet att han inget mindes utom musik, dementa som lystrade och rördes av musik när inget annat eller annan kunde nå dem. Flummigt? Vetenskapliga belägg presenterades i programmet för den som vill ha det.
Ofta framställs kultur som just "flummigt", något kul som är en hobby. För att inte tala om den som har ett konstnärligt yrke: den anses ofta som okunnig, oinsatt, oseriös...
Jag tycker det är synd att vi inte ta tillvara kultur mer och använder på alla nivåer och instanser. Förskola, skola, ålderdomshem, vård...
Lyssna på programmet för fler insikter och tankvärt.

Ditt och datt

Som vanligt händer det mycket. Jag har en tendens att vilja ha livet fullt av just liv :-)
I söndags valdes jag av medlemmarna att bli vice ordförande i Kommunstyrelsen. Jag har självklart satt igång med racerfart:

-kollar ledarskapsutbildning och avser att gå den
-läser på (ännu mer) om både det ena och andra
-blir kallad på möten av kommunens tjänstemän
-har länskontakt för att lära mig mer/informeras om länsarbete och Gnestas roll i det

med mera, med mera.

Inom partiet kommer vi att jobba intensivt med att alla ska känna sig delaktiga och få information och kunna vara med och arbeta så mycket man vill. Några medlemmar är "stödmedlemmar" som de själva säger och vill stödja att det blir Grönare i Gnesta medan andra är fulla av idéer och vilja att arbeta. Det är bra tycker jag och hoppas att vi kommer fram till bra arbetssätt nu när vi är i majoritet.
När det gäller samarbetet med S och V har det börjat positivt och jag ser framemot att fortsätta i den andan.

För övrigt har jag fortsatt att skriva och har fått respons på min text, tack Jenny! Jag kommer sakta men säkert framåt och har skrivit en hel del nytt.

Nu har jag endast tre dagar kvar på min tidsbegränsade anställning, sedan ska jag dela min tid mellan att vara föräldrarledig och att göra en hel del politiskt arbete (obetalt än så länge, för jag tillträder den 1/1 2011)

En spännande tid ligger framför mig och detta år kommer nog att gå till min egna lilla historia som en av de mest händelserika.