Åren går, först var vi 19 och 23, bodde i storstan och hade bara varandra att tänka på. Nu är vi 36 och 40 och har tre barn, bilar och ett gemensamt hem. Mycket känns som vanligt och det är bara det yttre som ändras, lite utseendet förstås men mest skalet i livet. Dessutom är vi numera supertrötta, urlakade småbarnsföräldrar men kärnan av vilka vi är består. Kanske är det därför även kärleken håller sig vid liv. Det och det faktum att Bengt är världens snällaste, godhjärtade, förlåtande, tystlåtna, eftertänksamma, muskulösa :-) och har världens vackraste ögon.
Grattis Bengt och grattis oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar