Jag slutar!

Ja, jag slutar. Med politiken så som jag jobbat med den de senaste åren. 
Under en lång tid, cirka 2 år, har jag funderat på hur jag vill ha det i livet. Hur vill jag vara med och påverka samhället i en positiv inriktning? Hur passar politiken in i det och hur vill jag ha det privat? Kanske ska jag engagera mig i andra föreningar än Miljöpartiet, hjälpa EU-migranter eller jobba med jämställdhetsfrågor? Efter att ha funderat under de här åren kom jag innan valet till slutsatsen att jag skulle gå "all-in" och försöka vara med så mycket som möjligt i politiken men tyvärr blev det inte så att jag fick den möjligheten. Jag tänkte mig då till exempel att jag hade kommit in i riksdagen, fått någon större post i Landstinget eller i Gnesta Kommun. När det inte blev så förnyades mina funderingar. 
Visst kan jag påverka och vara med på de olika posterna där jag sitter men jag är en person som går in ett engagemang till 150%, det här med att "smådutta" med något fungerar inte riktigt för mig. Det blir för splittrat och svårt att få till verklig förändring och förbättring tycker jag. 
Jag har nu istället bestämt mig för att trappa ner mitt politiska engagemang och behålla ett fåtal poster. På så sätt har jag kontakt med politiken och framöver kan jag bestämma mig för om jag vill trappa upp igen eller sluta helt.
Jag känner en stor glädje över mitt nya jobb som politisk sekreterare i Örebro där jag upplever att jag har stora möjligheter att vara med och påverka och hjälpa till. Jag har roligt på jobbet samtidigt som det vi gör känns viktigt. Min nya situation i livet gör mig helt enkelt glad och lycklig och jag skrattar mycket.
Konkret betyder mitt meddelande att jag har meddelat valberedningen i Gnesta att jag inte finns tillgänglig för att sitta kvar i styrelsen. Jag har också avsagt mig 4 platser i Landstinget i två bolag och två beredningar (men behåller ersättareplatsen i Landstingsfullmäktige), jag har också avsagt mig att sitta kvar i Regionstyrelsen efter årsmötet. 
Jag kommer fortsatt att göra mitt bästa på de poster jag har och hoppas jobba tillsammans med andra för de förbättringar som vårt samhälle så desperat behöver: möta miljö- och klimathoten, för jämställdhet och allas lika rättigheter.
Nu öppnar jag också dörrar till andra sätt att vara med och göra världen bättre, jag väntar bara på att hitta den bästa vägen framåt.

Kukkamariia Valtola Sjöberg

Vad ska vi göra med Gnestas sopor?

Jag lämnar idag in ett särskilt yttrande som det heter till #Gnesta Kommun angående en ny så kallad renhållningsordning som ska tas fram.
Det låter kanske inte så sexigt men är något som kan påverka allas vår vardag.
Hur ska vi sortera våra sopor, ska vi sortera direkt i sopkärlen? Ska vi ha viktbaserad avfallstaxa?
Så här skrev jag:

Särskilt yttrande

Ärende: Revidering av Renhållningsordning

 

Gnesta kommun ska ta fram en ny renhållningsordning som innehåller både en avfallsplan samt renhållningsföreskrifter. Detta är mycket bra och jag vill nu i ett tidigt skede lyfta fram vikten av att kommunen väljer att ha starkt miljöfokus i de slutgiltiga skrifterna.

Ska kommunen införa viktbaserad avfallstaxa? Eller uppdelade avfallskärl där hushållet kan sortera sitt avfall direkt i kärlet och lägga glas, tidningar och batterier i olika fack? Oavsett val av lösning bör miljönyttan vara i fokus.

Det är även av yttersta vikt att kommunen följer nationell utveckling på området då regeringen ska lägga en avfallsproposition i september som kan påverka kommunerna.
Det är inte ofta kommunen gör renhållningsordning och därför är det viktigt att vi från början tänker på att använda den senaste tekniken, de smartaste lösningarna och de miljövänligaste alternativen.

 

 2015-02-02

För Miljöpartiet i Kommunstyrelsen

Kukkamariia Valtola Sjöberg

Ojämställdheten plågar mig

Världen är inte jämställd. Det är en sak som är säker. Kvinnor och män har olika förutsättningar på en rad områden.
Det plågar mig. Ja, verkligen plågar mig.
Jag orkar inte med att kvinnor ska få lägre lön, utsättas för våld för att vi är kvinnor, ha mindre makt och inflytande. Jag orkar inte med att lyssna på världen när det diskuteras vad kvinnor "får" och inte får göra. Köra bil? Nej, i vissa länder ska en kvinna inte göra det. Gå i skolan och utbilda sig? Nej, varför det, flickor och kvinnor ska inte bilda sig.
Ojämställdheten drabbar kvinnor i vår vardag, varje dag. Vi vet att vi har lägre lön. Vi känner att vi har mindre makt. Vi upplever rädslan för att bli utsatt för våld.
Jag har ingen vilja att stänga av funderingarna på det här. Det är en kamp för lika rättigheter som jag tar varje dag och som jag inte kommer släppa förrän jag vet att mina döttrar får leva i en jämställd värld sida vid sida med min son.
Många med mig kämpar för jämställdhet men vi är fortfarande för få. Det för många som inte vill se, som inte bryr sig eller bara inte orkar. Så finns det också de som gynnas av den ojämställda ordningen, som får mer makt, som får diktera villkor. Det är därför vi inte kommer framåt snabbare. Den stora massans trötthet och ovilja att se, går hand i hand med de gynnades bevarande av ojämställda strukturer.

Jag vägrar att låta världen defineras av vad du har mellan benen och där orättvisan av den saknade jämställdheten skaver inpå min hud.

Min förhoppning är att fler ska ta ställning. Säg något, gör något för sjutton!
Vi kommer aldrig framåt från det mörker som ojämställdheten i tysthet får sprida över världen om inte fler agerar och tar ställning.

Kukkamariia Valtola Sjöberg
Feminist och Miljöpartist

Det var extremt länge sedan jag skrev här och jag får se om jag återupplivar bloggen för gott eller om jag gör ett litet gästspel.
Orsaken är angelägen. Jag vill berätta om den interpellation jag ställt till Gnesta Kommun om EU-migranter som befinner sig här.
Det känns så fel att personer som finns här hos oss inte har tak över huvudet eller mat för dagen så jag var tvungen att göra något känner jag.
Jag har idag mailat in nedanstående och hoppas på skyndsamt agerande för kommunen!

2015-01-14

Interpellation till ordförande i Vuxen-och omsorgsnämnden

Ingrid Jerneborg (M) angående EU-migranter i Gnesta

Det är välkänt att flertalet EU-migranter befinner sig stadigvarande i Gnesta. Det är personer som äger nästan ingenting av materiellt värde, personer som inte har tak över huvudet eller mat för dagen.
Många svenska kommuner gör insatser för EU-migranter till exempel genom att tillsammans med föreningar erbjuda tak över huvudet.

           

1.    Hur kan Gnesta Kommun ta exempel från andra kommuner för att kunna hjälpa EU-migranter med tak över huvudet, särskilt under kalla vinternätter?

2.    Vad kan kommunen göra för att öka kunskapen om EU-migranters livssituation i hemlandet (ofta Rumänien) och deras situation i Sverige?

3.    Kan Gnesta Kommun anordna en föreläsning i Kommunfullmäktige för politiker och tjänstemän för att förbättra kunskapen i frågor rörande EU-migranters situation i hemlandet (oftast Rumänien) och i Sverige?

4.    Vilka riktlinjer kan kommunen anta för just stöd till EU-migranter?

Kukkamariia Valtola Sjöberg (MP)

Resan- en släkthistoria

För ett par veckor sedan var jag med min familj och föräldrar samt systerson på en resa till Finland. Jag tycker mycket om att vara i Finland, prata finska och träffa släktingar- det är en viktig del av den jag är.
Det var många tankar som jag tog med mig hem.
Jag tänker på att det är viktigt att ha kunskap om sin historia både för att förstå sig själv och sin omgivning.
Det kändes i hjärtat när jag såg på lidret som står på tomten där farmor och farfar bodde. Varför då? Jo, i detta hus du kan se på fotot födde min farmor 11 barn i den bastu som fanns där då. Min pappa är född där.

Jag tänker på farmor- min förebild som jag döpt min ena dotter efter. Jag saknar dig så!
Farmor var en kvinna med 11 barn (varav det yngsta hade downs syndrom och behövde extra hjälp), som inte hade rinnade varmt vatten, som tvättade sin tvätt för hand och som engagerade sig politiskt i socialnämnden i hembyn. Vilken hjältinna! Det kallar jag sisu.
Jag tänker på alla historier jag hört om farfar (som jag tyvärr aldrig fick träffa). Vid tiden för inbördeskriget i Finland 1918 var det mycket nära att han blev hängd eftersom man misstänkte att han var "röd". Galgen och farfar var på plats, allt var klart men i sista stund räddades han av husbonden som gick förbi och sade "en sådan god dräng kan ni inte hänga."
Det är viktigt för mig att minnas, att hålla vid liv både historier om personligt mod och samhällets förfall till våld och misär. Jag tror på att vi var och en kan göra skillnad- på olika sätt. Vi kan förbättra och förändra - det tycker jag att min historia är ett bevis på. Om min farmor- en kvinna som inte ägde något speciellt av värde, som kämpade hårt-kunde engagera sig politiskt, då kan jag.  Om samhället kan förändras så att vi inte längre vill hänga varandra för att vi har olika åsikter- där vi inte tar till våld utan där dialog och debatt är viktigt, då har vi kommit en bit på väg.
Jag är stolt över vad mina släktingar åstadkommit, att komma från enkla förhållanden men göra vad man kan för både ett bättre liv för sig själv, familj och samhälle- det är något att både lyfta fram och minnas.

Demokratinskraft

På gårdagens Kommunfullmäktige var det många och intensiva debatter. Bland annat var det skolfrågan (årskurs fem tillbaka till ytterorterna) och sprututbytesprogram som väckte mest funderingar.
I skolfrågan visade alliansen att man inte har någon klar, tydlig linje. Där var debattinläggen från alliansen tomma på innehåll. Man röstar för att årskurs fem ska tillbaka till ytterorterna men man vill inte att de ska få extra resurser för att kunna bedriva en likvärdig utbildning jämfört med de alla de andra skolorna, där Gnestabarn går.
De tog bort klasser pågrund av den pedagogiska situationen (eller var det ekonomin?) och nu vill man ha tillbaka klasser men inte lösa den pedagogiska situationen. Det går inte ihop.

Den andra frågan som debatterades var sprututbytesprogram. Tyvärr gick Kommunfullmäktige på framskrivet förslag- att inte inleda diskussioner med landstinget om sprututbytesprogram. Själv yrkade jag för att kommunen skulle inleda diskussioner men detta röstades ner. Jag ser på sprututbytesprogram som ett sätt att få kontakt med den som missbrukar, att erbjuda hjälp och stödsamtal. Sprututbytesprogram stöds av: Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen, WHO, Folkhälsoinstitutet och Röda Korset- men inte Kommunfullmäktige i Gnesta. Synd.

Vi tycker olika både inom partier (sprututbytesprogrammet) och mellan majoritetet och minoritet (skolfrågan) men det fina med gårdagens Kommunfullmäktige var att det var många som var uppe och debatterade, många olika röster hördes och debatten var levande och livlig. Jag hoppas att detta Kommunfullmäktige visar vägen framöver- att vi kan fortsätta ha så intensiva och givande diskussioner.

Lästips

Här kommer lästips på intressanta artiklar och bloggar i olika ämnen:

http://www.mariawetterstrand.se/ (intressant bland annat om varför män borde lära sig att säga nej)
http://www.svd.se/nyheter/stockholm/elaka-troll-bor-drankas-i-karlek_7189355.svd (om näthat och troll-som jag skrivit om vid något tidigare tillfälle)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Fobi (om fobier- på förekommer anledning, jag har en själv, gissa vilken ;-)
http://www.sn.se/nyheter/gnesta/1.1430744 (om den föreningsmiljon som vi i majoriteten avsatt)

Trevlig helg till er alla!