Blandat

Kriser i hela världen upptar mycket av mina funderingar. Terrordådet i Norge, det känns viktigt att visa både sin empati för de drabbade och prata om de viktiga frågor som kommit upp angående främlingsfientlighet och rasism. Det är viktigt att visa sig synlig= "här är jag och jag är emot rasism." Annars blir det något normalt med främlingsfientlighet om alla bara tiger.
Jag satt en kväll och såg på nyheterna. Första var det om terrorn i Norge sen om svältande barn på Afrkas Horn. Det var svårt att orka med de nyheterna kan jag säga!
När det gäller svälten på Afrika Horn har den fått alldeles för lite uppmärksamhet. När Tsunaminkatastrofen inträffade strömmade det in så mycket pengar att hjälporgansationerna inte ens visste vad man skulle göra med allt och nu när folk svälter kommer det inte alls in lika mycket, varför?!
Det är en komplex situation som har lett till svälten= 3 år utan regn, krig och maktkamper och utestängande av hjälporganisationer. Jag läste ett bra inlägg som Gustav Fridolin gjort i ämnet men hittar den tyvärr inte nu. Han lyfte fram det faktum att miljöfrågorna spelar en stor roll i den här svältkatastrofen. Jag återkommer om jag hittar länken.





En liten ängel passar bra tycker jag. Jag har mist en släkting idag och mina tankar går till dem närmast anhöriga.



Kondoleans

Jag var med hela familjen till biblioteket i Gnesta och skrev i den kondoleansbok man har där. Ett tänt ljus stod bredvid.
Vi skrev så här: "Sida vid sida, hand i hand, vi tänder ett ljus för att skingra mörkret" och våra namn. Det kan vara ett sätt att visa medkänsla och omtanke, visa att man finns, att ondskan är något som inte ska få härska.

Iskallt

För den som kanske tvekat. Kanske till och med röstat på SD pågrund av något skäl: missnöje eller vad det nu kan vara. Vill du vara del av ett iskallt parti där företrädare uttalar stöd för den norska massmördarens åsikter? Iskalla partiet. Ingen medkänsla, medmänsklighet eller omtanke. Iskall hand kramar mitt hjärta.

Kondoleansbok

På biblioteket i Gnesta finns en kondoleansbok med anledning av attentaten i Norge. Boken finns kvar till och med den 5/8 och sedan skickas den till norska ambassaden.

Tyst minut

Idag kl 12 är det tyst minut i Norge, Sveriges regering uppmanar vårt land att också följa detta. Gnesta Kommun flaggar på halvstång.

Fler som bloggar om tragedin

Johan Rocklind (S), Kommunalråd i Gnesta skriver om tragedin i Norge

Kommentar på SN

På Miljöpartiets blogg på SN har vi lagt ut ett blogginlägg med tanke på händelserna i Norge.

Nu då?

Vad gör man när någon gör så hemska dåd som i Norge?
Jens Stoltenberg citerade i sitt tal från minnesstunden en flicka han hört på CNN: "Om en man kan sprida så mycket hat, hur mycket kärlek kan inte vi sprida då?"

Det är viktigt att demokratin är livskraftig och stark. Det räcker inte bara att alla som får går och röstar, det är viktigt att alla står upp för att demokrati är något vi vill ha och värnar om. Det kan man göra genom att vara med i ett politiskt parti men också genom olika föreningar. Ett annat sätt är att i vardagen ta avstånd från  högerextremagrupper som vill göra skillnad på människor och utestänga grupper från vårt land. Som Gustav Fridolin brukar säga "demokrati är ingen åskådarsport." Tänk på att politiker är förträdare för och i demokratinstjänst men politiker är inte själva demokratin, det behöver vi vara tillsammans.

Jag kommer fortsätta jobba för demokrati, öppenhet och medmänsklighet och jag vet att det är många med mig, det känns bra.

Bedövad

Jag känner mid bedövad av de fruktansvärda attentaten i Norge. Tänker på barnen, föräldrarna, alla som sörjer...Mina barn kramar mig när jag gråter och då känner jag att sådana här dåd gör att alla vi som är i demokratinstjänst kommer att arbeta ännu hårdare för just demokrati, öppenhet och medmänsklighet det kan dessa dåd aldrig ta ifrån oss.

Norge

Jag känner med de drabbade i Norge. Så småningom får vi veta varför någon/några gjorde den varma sommardagen iskall.

Gnestanyheter

Här en liten blandning av vad som händer i Gnesta:

-SN skriver om att Gnesta satsar på Folkbildning. Bidragen till Studieförbunden har ökat med 40% sedan förra året. Bra jobbat Kultur och tekniknämnden!
-Man kan hyra cyklar på medborgarkontoret och åka badtaxi. Häromdagen skrev man i SN att badtaxin var mycket uppskattad, kul!

Kul:
-Sj har gjort en film om hur det är att vara lokförare. Gissa vilken stad som syns flera gånger i filmen? Jo, Gnesta :-)

Dagens tidning:
I dagens tidning skriver SN om Gnesta centrum och de olika planerna som finns för att utveckla och försköna, göra trafiksäkerhetsåtgärder. Finns ingen länk som jag kan lägga upp men det handlar om planer som finns framtagna och som både majoritet och opposition är positiva till. Oppositionen vill att detta ska göras snarast och vi i majoriteten vill att vi ska ta detta som en helhet där alla olika delar av centrum ska jobbas med så att blir en bra sammansättning. Det handlar också om att välja rätt tillfälle att öppna plånboken. Det känns som att man först måste vara helt på det klara med vilka delar och i vilken ordning man ska göra saker innan man börja handla. Det här är ett arbete som är på gång, vi pratar om detta, tittar på ritningar, funderar. Jag ska träffa NFT i augusti och då får vi se om de också vill prata om denna fråga.

Jag mår illa!

Jag tror att vi egentligen vet hur det är-men blundar.
Hur är varorna vi köper producerade- är det barnarbete, arbete under fruktansvärda förhållanden= ofta de billiga varorna.
Hur mår djuren som vi småningom äter upp egentligen? Jo, vi vet nog att allt alltid (kanske inte ens oftast) inte går rätt till.
Ändå fortsätter vi att jaga de billigaste varorna eller bara handlar av gammal vana och slentrian utan att egentligen bry oss.
Vi har lämnat ifrån oss kontrollen över både vad vi äter och klär oss med till storproducenter som ofta har ett mål för ögonen och det är att tjäna pengar.
Det spelar ingen roll om något barn eller vuxen för den delen får lida, spelar ingen roll att kossor i världen matas med majs (för att det är billigt) fast det får dem att lida. Vi bryr oss inte om att djur kan känna både smärta och ångest i en slaktsituation.
Det är så det känns i alla fall, för protesterna och aktionerna för att förändra till att ha en sund marknad känns inte särskilt starka. Var är ramaskrien för att vi ska kunna handla sunt utan att behöva speciella märkningar som säger " när du köper den här varan har vi inte skadat något levande, varken människa, djur eller natur." Känns otroligt tröttsamt!
Känns som om man får börja odla sin egen potatis, sina egna morötter och lök eller vad sjutton ska man ta sig till?!

Sommarfoton

Jag fotar en hel del med min Iphone, blir ganska ok. Inte lika bra kvalité som digitalkameran men går snabbare att ladda upp på bloggen.
Först sommarblommor och trädgård, tyvärr inte min trädgård dock eftersom jag inte hunnit plantera en enda blomma i år! De enda blommorna som finns i min trädgård är perenner :-) Jag återkommer dock ändå med lite foton hemifrån så småningom. Först lite ögongodis ifom av blommor.

Och nu övriga trädgårdsbilder.

Och sist två kvällsfoton hemifrån mig. Först en fantastisk solnedgång och sen en underbar dimmkväll.

Föreningar

Det finns en otrolig mängd föreningar och organisationer som bedriver viktig verksamhet. Genom att vara medlem kan man bidra antingen med att "bara vara medlem" eller genom aktivt arbete. Det finns så många bra sammanslutningar som jag vill vara med i. Just nu är jag med i:

-Miljöpartiet de gröna (såklart!)
-Djurens Rätt
-Naturskyddsföreningen

Dessutom är jag medlem i:
-Föreningen Laxnegården
men måste betala min medlemsavgift kom jag på nu!

Jag skulle nog vilja vara med på fler ställen men får ta en sak i taget. Den enda föreningen jag är aktiv i är Miljöpartiet, de andra är jag en stödjande medlem i.
Jag undrar om det finns något feministiskt nätverk?
Borde kanske också gå med i Greenpeace och Amnesty...
Fler bra förslag på föreningar?

Foton del 2

Fortsättning på foton från Finlandsresan. Fortfarande något osorterat. En sak till: jag har undvikit att ta med foton på personer som inte själva bett om eller har vetskap om att de är med. För släktingar och vänner som vill se foton på just personer får maila mig så skickar jag :-)

Tillbaka till min semesterberättelse. Här är farmors hus igen. På den trappan brukade farmor stå och välkomna oss när vi kom och hälsade på (en eller två gånger per år). På samma trappa stod hon och grät när vi åkte, torkade tårarna i sitt förkläde.

Barnen tyckte det var superspännande med matkällaren som finns under en matta i köket. Upptäckte till min glädje att mina barn är mycket modigare än jag var i den åldern, jag kommer ihåg att jag var livrädd för att ramla ner i källaren och skulle inte frivilligt klättrat ner. Vi kom på att det hade varit smartare att förvara våra kylvaror i matkällaren istället för att plugga in kylskåpet, ni vet det blir inte så fräscht när man har ett kylskåp som inte används...

I vardagsrummet har det mesta bevarats. Älskar man gamla medaljongtapeter, gröna soffor och oranga mattor i kombination har man hamnat i himlen :-D Synd att jag inte fick med den gröna kakelugnen också... Det ser i princip ut som när farmor levde men hon hade jättefina blommor som av naturliga orsaker inte finns kvar.

En tradition vi har är att skriva i gästboken innan vi åker hem. Inget konstigt eller annorlunda med det. Bara det att gästboken är från 1947 och är handgjord av en man som satt i fängelse för vapenbrott. Han satt inspärrad för att han hade gömt vapen i samband med krigsslutet (om jag minns rätt), i fängelse gjorde han gästboken och gav till min farmor. Sedan dess har alla viktiga händelser dokumenterats i boken. Min pappas dop finns med från 1949, farmors 70 och 80-års födelsedagar. Långväga gäster från Japan och personer som inte längre finns i livet. Själv skrev jag första gången som 7-åring. Bengt och jag upptäckte att vi hade skrivit i boken för 17-års sedan (!) för första gången och senast i samband med farmors begravning.

En annan tradition vi har är att ta ett foto på trappan innan vi åker hem. Det finns många sådana tagna i olika konstellationer, kul att ha som minne.

På vägen hem från Finland bestämde vi oss för att tillbringa en dag i Åbo. På vägen dit stannade vi på snabbmatsstället "Hesburger". Jag har fortfarande inte riktigt fattat vart namnet kommer ifrån?!

Framme i Åbo gick vi på stan och tittade. Vi passade på att gå till den fina Domkyrkan. För ett par år sedan hade vi turen att få gå upp i klocktornet (ej öppet för allmänheten), jag kan berätta en annan gång hur vi lyckades med det...

Vi gick också till saluhallen. Där fanns det massor av munkar, bullar, djur i köttdisken, ostar och prylar. Vi nöjde oss med att titta.

Vi var även vid det gamla torget och gick in ett gammalt kvarter och tittade på hur de hade det förr.

Det var härliga stenlagda gator förr. Jag kom att tänka på den kullersten som finns under asfalten i Gnesta- kanske borde den tas fram?

Vi gick till Åboslott också, hade tänkt oss en tur där inne men kom på att det var måndag och det var inte öppet.... Det gjorde inte så mycket, det står nog kvar tills vi kommer tillbaka nästa gång.

Istället för Åbo slott gick vi till Forum Marinum som är ett sjöfarts museum. Det var riktigt spännande. Det fanns båtar och galjonsfigurer, granater och ett gammalt skeppsbibliotek med mera. Vi var där flera timmar och tittade på allt och fikade.

Sen var det dags att åka hem. Alla var glada och nöjda, det var en trevlig resa. Jag åker gärna igen snart!

Foton del 1

Nu kommer en drös med foton från vår resa till Finland. Lite osorterat men ändå.

Här ett foto från båtresan från Stockholm till Åbo.

Väl i land väntade en lång resa till Lumijoki som ligger i norra österbotten. På vägen stannade vi flera gånger för att barnen skulle få springa av sig. Här var vi vid ett fikaställe vid en gammal kvarn.

Appråpå att stanna så fikade vi och då visade det sig att två kulor glass i Finland var ungefär lika mycket som det dubbla här hemma vilket gjorde att barnen åt och åt och fick knappt i sig allt. Finland hamnade långt upp på barnen "rankinglista" efter detta :-)

Väl framme i Lumijoki (strax utanför Uleåborg) bodde vi i min  farmors gamla hus. Huset har tre rum och kök, en matkällare under köksgolvet och en utbyggnad med bastu och toalett. Förr (på min pappas tid) bodde de 11 personer på nedervåningen (1 rum och kök) och de två resterande rummen på övervåningen hyrdes ut. Så var det förr. Knapert och ont om plats. De vuxna sov i köket och resten skavfötters i de sängar som fanns. Jag vet att jag berättat det förr men kan inte låta bli att dra upp att min farmor som hade det så trångt och lite medel, som inte hade varmt vatten och tvättade all tvätt för hand, engagerade sig politiskt. Hon satt i socialnämnden i Lumijoki under en period, farmor Hilda är min förebild. Hon finns tyvärr inte längre och det kändes i hjärtat att åka till hennes hem utan att hon stod i trappan och väntade. Jag har döpt en av mina döttrar efter henne och när vi nu alla kom till byn var det flera gamla släktingar som kom på visit. Det var gamla farbröder som pussade på dotterns hand pågrund av hennes "fina namn" och en som grät av rörelse. Dottern var nog lite fundersam över uppståndelsen men det var tur att jag förvarnat henne :-)

Den här byggnaden finns också på tomten. Den användes förr som bastu och vedförråd, nu är det bara det senaste och lite andra grejer som cyklar som står där.

Köket. Det ser nästan exakt ut som förr när farmor levde.

I köket finns också en gammal vedugn där farmor brukade baka bröd.Jag är glad att jag har fått vara med om det. Farmor gick upp vid 4-tiden på natten, tände eld i ugnen och började knåda sin deg. Köket var helt avstängt för oss andra och vi fick stå vid dörren och se på. Hon kavlade ut sina bröd och lade de på plankor som låg över bord och bänkar, Sen tog hon brödspaden (som såg ut som en pizzaspade) och lade i bröden. Det doftade ljuvligt och smaken var oemotståndlig. Mina föräldrar har ett torkat bröd som farmor gjort upphängt på sin vägg, i den brödkakan ser man tydligt ett par bitmärken från mina små tänder, frestelen blev för stor när jag var liten :-)

En dag tog vi en promenad till kyrkan i byn. Jag är intresserad av historia och vill gärna lära mig mer om det som fanns förr.

Kyrkan var under renovering under tiden vi var där. Flera av fönstrena skulle bytas.

Vi fick lov att klättra upp i kyrktornet. Jag är livrädd för höjder och benen skakde en timme efter klättringen men eftersom jag varit uppe förut som visste jag att det var värt mödan.

Här är en del av utsikten. När vi var uppe i tornet var det två personer som satt i det öppna fönstret och höll på att renovera det, det vore minst sagt en utmaning för mig. Jag vågade knappt kika ut.

En annan dag var vi på kyrkogården och planterade blommor för våra älskade släktingar som ligger där. Barnen var med och fick lära sig lite mer släkthistoria.

Lite lättsammare var vi när vi besökte ett av Finlands berömda munkställen. Det måste sägas: det här med munkar är något speciellt i Finland. De finns överallt och i olika sorter, det finns alltså speciella ställen med bara munkar (typ som snabbmatsställen)... Vi åt alldeles för många grismunkar och syltmunkar, fetman hägrar!

Vi åkte också ut till havet flera gånger. Barnen badade glatt medan jag och de andra vuxna nöjde oss med att se på.

Här ser man att de blåste ganska rejält en av dagarna vi var vid havet. Det avskräckte dock inte barnen.

Jipiee! Det fanns en hel del vindkraft vilket fick mitt gröna hjärta att klappa lite extra. Dessutom mil efter mil med cykelvägar. Jag ska ta och maila min fars kusin som sitter i Kommunfullmäktige i Lumijoki och kolla hur sjutton de lyckats med det! Är det staten som satsat, EU-pengar eller hur har det gått till? Det här var foton del 1, del 2 kommer när jag hinner sätta mig vid datorn.

Hemma igen

Jag har varit på semester i Finland närmare bestämt norra österbotten och byn Lumijoki och en dag i Åbo. Med på semestern var både min familj och föräldrar och jag har träffat en hel del släktingar. Jag har ätit alldeles för mycket munkar, bastat varje dag, betraktat en sammankomst för 100 000 laestadianer, varit och tittat på både hav och kyrkor, varit vid släktingars gravar, blivit rejält myggbiten och njutit av barnens glädje. Jag lägger upp foton i nästa inlägg, vi har fotat och fotat och fotat. Det finns massor av bilder och ni ska få se godbitarna.