Ett strå till stacken?

Jag har ett nytt ledord: jag vill vara med och dra mitt strå till stacken. Vissa saker känns självklara:
-att fösöka leva så miljövänligt som möjligt (även om jag tyvärr inte är perfekt)
-försöka hjälpa andra om jag kan
- utvecklas själv som människa (bli bättre, godare och allt annat)

Många varor i butikerna ger oss konsumenter möjlighet att handla både miljövänligare och människovänligare.  Det är ju bra tycker jag att även stora företag tar sitt ansvar även om man kan vara cynisk och påpeka att mycket går efter trender (i engagemanget alltså) och att företagen just nu tjänar ÄNNU mer pengar genom att tala om att det är miljövänligt eller något annat. Jag brukar försöka välja sådana varor i alla fall i tron att det man säger stämmer och som sagt: för att dra mitt strå till stacken.
Nu senast har jag handlat både te och mascara där pengar gick till bröstcancerforskning, alltid hjälper det något, eller?

Austen

För alla Jane Austen älskare går just nu tv-serien "Lost in Austen" på SVT. Jag har sett den förut och kan bara starkt rekommendera. Det finns så många serier och böcker som rider på en Austen våg. Många av de försöken är inte alls bra utan bara ett sätt att både tjäna pengar och försöka få uppmärksamhet genom någon annans arbete. Det är inte så kul tycker jag. Däremot tycker jag att den här "Lost in Austen" är så kärleksfullt och bra gjord så att jag  kan lyfta den. För den som missar serien på SVT finns den också på DVD till exempel här

Känner igen mig och skrattar gott

I mitt förra inlägg skrev jag om hur jag skrattade igenkännande åt Kvarteret Skatan sketchen, ja det är inte alltid lätt att vara vegetarisk nykterist :-D
Jag är riktigt trött idag, helt sjukt trött. Jag är förkyld men det värsta är småbarnskaoset som gör vardagen upp och ner, men samtidigt på något konstigt vis otroligt komisk också.
Idag plockade jag fram Martina Haags bok "Martina-Koden" och skrattar högt för mig själv.

Man skulle ju kunna tro att det hon skriver är skruvat, påhittat om trebarnskaos men jag vet att det är sant för så har vi det är hemma ibland. Kommer att tänka på en skrivövning jag haft på en kurs jag gått. Man skulle tänka sig att man var sin favoritförfattare och skriva som denna och sen tvärtom. Om jag skulle skriva som Martina om mitt liv skulle det bli så här:
"Lillbebisen somnar redan klockan 18:00 och trötta pustar vi vuxna ut, nu har vi bara två barn kvar att ansvara för innan de snart (hoppas vi) somnar. Vi hinner planera för en UNDERBAR kväll med lugn och ro (sen när de andra barnen också somnat) och vi ska sitta ner och PRATA och MYSA och vi börjar gräva i kylskåp och skafferi efter myspysigt fika som inte alls är GI trots att vi inte får bli fetare nu (men man måste ju få festa ibland).
18:05 skriker lillbebisen eftersom storasyster smäller i toadörren trots att vi femtielva gånger om dagen påminner om att hon ska använda handtaget och stänga TYST, men det går tydligen inte, det måste vara något med 6-års händer som bara tvingar dem att smälla i toadörrar.
Jag är stolt över mig själv när jag går upp till lillbebben och med min allra snällaste mamma röst  liksom pratar som en bebis med lillbebben. "Nu ska bebbe sova, mamma är häääär". Jag håller henne i handen och sjunger imse-vimse gång, på gång, på gång (säkert förtielva gånger) medan lillbebben inte visar några tecken alls på att vara sömnig utan ställer sig upp i sitt spjälssängsfängelse och skriker MAMMA! (varför gör de det förresten, bebisar, skriker, fast man sitter bredvid, skumt!). Nu har jag inte min mammabebisröst utan börjar låta mer spänd "Du-kan-väl-sova-nu-det är natt" men lillbebben verkar veta att klockan bara är 18:07 och att alla andra är vakna och verkligen VÄGRAR att somna om och då suckar jag och bär ner henne med klampande steg till syskonen och säger "kolla nu vad ni gjort" och de tittar upp från sitt tv-tittande med oförstående fyrkantiga (från allt tv-tittande) ögon och tycker att det är toppen att syrran är vaken igen. Inklämda i vår tvåsitssoffa (det är en bedrift att få plats med 5, jag lovar, och ingen vill sitta i fotöljen eller barnfotöljen utan alla ska klämma ihop sig) sitter vi resten av kvällen och tittar på skrikiga barnfilmer på någon disneykanal och det känns som om jag kan casha in pensionen på en gång, jag hänger inte med alls i barnens fulritade gapiga tecknade program. Sen kommer mellandottern på att vi har chips i skåpet och att det är hon som är chipsvärdinna och går och häller upp en stor skål med chips och så sitter vi där inklämda i en liiiten soffa med två stora rumpor och tre små medan vi smular chips i knät, soffan och mattan men ändå är det liksom mysigt att sitta där under en gemensam filt och UMGÅS. Man kanske får släppa på kraven trots att chips och mackor trivs på golven och att vi vuxna städar heela tiden men inget av det syns?! Och sova på nätterna eller äta ifred kan man väl göra sen när man är pensionär? Och de där familjerna som också har tre barn men där alla sover perfekt på nätterna och barnen är vattenkammade och hemmet skiner måste väl ha någon akilleshäl, jag menar sååå perfekt kan väl ingen vara?"

Nåja ett litet "Martinaförsök". Själv tycker jag att hon är mycket mer träffsäker, men det här var ett exempel på skrivövning man kan göra. Sen är det bara att vända på steken och skriva som någon författare som man inte tål. Kan bli kul det med.

Fler böcker av Martina. Jag tänker beställa Hundpalatset, måste få skratta lite mer :-)

Det är skamligt att ...

...inte dricka alkohol
Du är helkonstigt om du låter bli att dricka alkohol. Om man inte vill "dricka" måste man motivera det på något vis: "Nej, jag kör bil" eller "Jag är gravid" eller "Jag ammar". Nu var det länge sen jag själv drack någon alkohol så de flesta vet det och har lagt ner alla övertalningsförsök vilket är skönt. Jag har helt enkelt aldrig förstått vitsen: det smakar illa, och jag tycker inte om vad det gör med varken mig eller andra. Det blir som en slöja över den verkliga människan, en hinna som är svår att se bakom, vem är det där? Alla får göra som de själva finner bäst, ta en öl till maten, ett glas vin eller hur man vill, det har jag inget emot, däremot det stora hyckleriet om det. Det är alltså fel att inte dricka men rätt att göra det. Konstigt. Jag skulle gärna se mer tolerans, för vad spelar det för roll för någon annan om jag inte dricker?! Sedan finns det ju också en mörk sida där många har passerat "mys drickandet" för länge sedan. Det som skulle vara ett glas vin blir gärna en hel eller fler flaskor och ingen hänsyn tas till om det finns barn inblandade. Tycker att fler borde tänka på att det är utbrett med alkoholism innan man alltid bjuder på alkohol i olika sammanhang. Jag har till och med hört att man numer på vissa förskolor bjuder föräldrarna på vin/drink när det är öppet hus!!! Tror dock inte att detta gäller i Gnesta och hoppas att det aldrig blir så heller.

Det blev ett ganska allvarligt blogginlägg. Här kan ni se en garanterat skrattinbjudande sketch med "Kvarteret Skatan" om en kille som inte dricker alkohol, är vegetarian och bor i kollektiv som hamnar på parmiddag. Jag kan avslöja att jag kände igen mig, och skrattar så gott :-D

En varm jul

En fin jul har vi haft. Barnen är glada över alla klappar och minstingen är så söt när hon upptäcker vad kul det är när man är många. Det finns så många famnar att sitta i och så många som vill leka med en :-)

Tomten kom och han var så rolig att alla tjöt av skratt, åh vad välbehövligt det är att umgås med nära och kära och ha lite kul.

Här ligger klapparna under granen

 

 

Tydligen hade jag varit lite snäll eftersom jag fick några klappar. Fler av gåvorna säkerställde att jag kommer att ha en varm jul.

Förutom denna elektriska bäddvärmare fick jag också ett par varma tofflor. Suveränt! Nu sover jag inte längre med pyjamas, raggsockor och fem täcken utan pyjamas, tofflor, värmemadrass inkopplad och två täcken :-) dessutom kan vi nog sänka värmen på elementet.

En hel del julmat blev det också. Jag försökte tänka lite GI för att inte gå upp i vikt (allt jag tidigare gått ner) och det gick väl så där. Jag kunde inte låta bli mammas goda piroger och julgodis. Sonen får väl "hota med" att "ringa GI" som han sade vid ett annat tillfälle då jag fuskade :-DJag vill tacka alla nära och kära för en fin jul, trevligt sällskap, julklappar och omtanke i form av julkort och julhälsningar.

Jul, kära jul

Nu är det jul med gran, tända ljus, choklad, julklappar inslagna.

 Det är nästan så att dagen före är ännu finare än dopparedagen, förväntan ligger i luften, glada barn som nästan går upp i limningarna av spänningen.

Hur ska tomten hitta alla barnen? Finns tomten? Och sonen säger " det är bättre att ge än att få" men jag misstänker att han självklart  har förhoppningar om julkappar :-)

Jag vill önska alla en riktigt GOD JUL och vila mycket, ta hand om varandra!

 Lite ljus i vintermörkret behövs för att värma kropp och själ

Gott och blandat

Igår var det sista KF för året och ärenden som var uppe var bland annat mottagande av flyktingar. Där var vi alla rörande överens över partigränserna om att 25 flyktingar/år var bra att vi tog emot i Gnesta. Lisa Börjesson från Miljöpartiet var uppe i talarstolen och höll ett fint anförande om varför det är bra. Dessutom tyckte jag det var fint att hon lade till att det för oss i Miljöpartiet får ses som en lägsta nivå med 25 flyktingar/år. Gnesta Kommun har en mycket god ekonomi och kan nog ta emot fler. Det kan vara något att se över inför framtiden.
Dessutom beslutades det att kommunens växel ska samarbeta med växeln i Trosa och därför behövde man skapa en växelnämnd där jag nominerades som ordinarie ledamot från kommunens valberedning, kanske inte direkt en av mina tyngsta poster, men kul att få samverka med en annan kommun :-)
Miljö-, kultur- och ungdomsledarpris delades också ut. Intressant att se att så många kreativa människor bor i kommunen och i alla ovannämnda fall i Stjärnhov.
Under hela nästa år kommer  jag att ta del av ett mentorsprogram för toppolitiker som SKL ( Sveriges Kommuner och Landsting) arrangerar. Fick precis besked att Anna Hövenmark (ja, det är hon på framsidan :-) blir min mentor. Roligt! Jag ser framemot att träffa henne under ett års tid och få någon att prata om min nya roll med. Självklart pratar jag mycket med mina vänner i det egna partiet både på lokalplanet och på länsnivå men jag tror att det är bra att bredda sig och få lite vänner även från andra håll i landet.

Det händer så mycket, jag har mycket svårt att förstå att alliansen vill ha en "arbetsbeskrivning" för vice ordförande posterna som man sade under KF. Tydligen undrar man vad dessa vice ska arbeta med... Jisses, är arbetslusten och fantasin så låg i oppositionen?! Själv har jag inte tillträtt än men arbetar flera timmar per dag. Besvarar mail, blir uppringd, talar med kommunchef, hör talas om EU-projekt vi kan vara med i, spånar vidare om jämställdhet och miljö. Finns hur mycket som helst. Har man kraft,. visioner och mål kan man åstadkomma mycket. Det är det jag brinner för.

Det finns änglar

Nära jul nu. Jag har alltid tyckt om julen, den där speciella känslan som infinner sig när man umgås med nära och kära och får kontakt med släktingar som man inte annars träffar eller pratar så mycket med. Jag gläds åt alla änglar i mitt liv. För alla dem som skänker andra en tanke genom ett julkort, telefonsamtal, en fika eller något annat. Det känns fint när en gammal faster i Finland minns en genom att skicka ett julkort med adressen: Kukka, Bengt och barnen :-) Inget efternamn och något felaktig adress men hon skickar kortet varje år och varje år kommer det fram ( finns nog en ängel på posten också). Ibland behövs det helt enkelt inte så mycket för att värma själen.

Julkortet från faster i Finland

 

 

 

 

 

 

 Jag är inte mycket för att man ska handla massor av dyra julklappar i tron att det är det enda rätta. Vi handlar julklappar här hemma men med måtta, det är lite småäckligt med den enorma konsumtionen vid jul.
Då är det trevligare att mysa med:

Tända ljus i dotterns egengjorda ljusstake

och

vackra blommor

Nya lärdomar

I helgen var jag på ledarskapsutbildning. Det var en fantastisk kurs där jag fick med mig mycket. Det känns som om det kommer att lång tid att verkligen smälta alla intryck. Kursen innehöll bland annat konflikthantering och mycket andra kloka funderingar om gruppdynamik. Varför reagerar jag som jag gör och varför agerar och reagerar andra som de gör?
Ord på vägen:

-Alla har rätt, delvis.
-Känn dig själv
-Nu och Sen
-Ge fem julstjärnor och en kaktus

Om man ska ge feedback på ett framgångsrikt sätt, det vill säga om jag vill få till ett fint samarbetsklimat, fungerar det bäst med att ge mer positiv än negativ feedback. Annars är det lätt hänt att personen framför dig låser sig. Tänkvärt tycker jag.

Dessutom lärde jag mig mycket om att ha ett varmt och modigt klimat i en grupp. Känns som det absolut optimala :-)




Det är bara jag som kan!

Jag har tänkt en hel del på hur vi människor agerar gentemot varandra och på senaste tiden har det varit mycket JAG, JAG, JAG. Varför kommer detta upp? Jo, jag tycker att det i olika sammanhang dyker upp folk som tycker att de själva är så toppen att alla andra är botten, inget mellanläge finns, ej heller någon självinsikt. Riktigt irriterande och obehagligt.
Jag har så svårt att förstå, vad handlar det om? Att man hellre skjuter på andra istället för att se på sig själv? Att man aldrig reflekterar över sina handlingar, jag kanske inte alltid är så toppen?
Nej, jag tror inte att jag är perfekt eller att mina handlingar alltid är perfekta men jag vågar erkänna det för både mig själv och andra!!!! Jag har inget behov att slå mig själv för bröstet och tycka att "Kukka är bäst, fuck the rest". Jag är less på ego, när försvann ödmjukheten?

Framför mer omtanke, ödmjukhet och EQ!